Det andra torpet Rannåsen (torp 2) vet vi inget om tillkomståret, men det var bebott 1840 av Anders Hansson med familj. Redan då var torpet uppodlat och i gott skick. Anders lär ha varit en slitvarg av stora mått. Redan 1840 fick kommunens män i uppdrag att på ort och ställe värdera det arbete som Anders uträttat.

Det var inte lite som Anders förbättrat, nya åkrar var anlagda och gamla utökade. 300 lass sten ansåg man vara bortfört och 220 dagsverken beräknats ha åtgått. I pengar värderades odlargärningen till 73 riksdaler 16 skilling banko.

 Torpstugan var vid Anders Hanssons tillträde tämligen nybygd. Den gamla hade blivit lågornas rov långfredagen 1822, då dåvarande torpares hela lösegendom blev lagd i aska, men torpet blev uppbyggt igen med medel från socknen. Vid detta låg med säkerhet den redan omnämnda backstugan. I denna lär under stort armod bott en kvinna. Hon hade som husdjur en hare och en get.

Av ett protokoll daterat 1859 får vi mer upplysningar om denna kvinna. Nämnda år framträdde Anders Hansson på sockenstämman och yrkade att gamla änkan Elin Svensdotter och hennes svagsinte son och dotter Johanna måste avflytta från den stuga som de bebor på Rannåsen. Anders påstod att stugan genom arv tillhörde honom.

Sockenmännen bestred detta, på den grund att Elins man, som varit torpare tidigare på Rannåsen, med döden avgått och att jordägaren Anders Isaksson i Rannebo med sin hustrus samtycke givit Elin löfte om att i sin livstid få bo i stugan. Dels påstod socknens äldste att stugan inte står på Hanssons torpplan, samt att socknen biträtt vid byggandet av stugan.

Anders Hansson lät sig inte nedslås av dylika argument och yttrade att han ämnade nedriva stugan. Från dylikt blev han av ordföranden allvarligen varnad. Något mer om denna sak går inte att anträffa i sockenprotokollen.

 Detta torp blev öde 1890. Siste torparen Anders Andersson (?) hade ett köpekontrakt klart om friköpande av torpet och ett markområde från Rannåsen söderut till S Trollsjön, men markägaren i Rannebo ändrade sig i sista stund och inbjöd torparen på ”fest”. När denne blev lagom upprymd lurades han att skriva under ett papper där hela köpet ogiltigförklarades och marken återgick till ägaren. När torparen förstod att han blivit lurad flyttade han från Rannåsen.

About the other cottage at Rannåsen, we don't know anything about the year of origin. But it was inhabited in 1840 by Anders Hansson and his family. At that time it was already cultivated and in good standard. Anders was said to be a hard worker of great proportions. As early as 1840 the trusted men in the parish had the task to valuate the work Anders had done.

 It wasn't little Anders had improved; new field and the old ones were widened. They estimated that 300 carriages of stones were taken away and 220 days of work was used. In cash the efforts of cultivation was valuated into 72 "riksdaler" and 16 "skilling banco". 

The cottage was at the time when Anders Hansson settled there rather new built. The older one had been destroyed by fire at Good Friday 1822, and the belongings of the then crofter was also turned to ashes. But the cottage was built up again, with full support from the parish. Close to it was also situated the cottar mentioned earlier. It was said that in this building a woman was living in great poverty. She had as a pet, a hare and a goat.

 From a record dated 1859 we can get more information about this woman. During this year Anders Hansson stepped forward at the parish meeting and claimed that the old widow Elin Svensdotter and her feeble-minded son and daughter Johanna have to move from the cottage they presently live in at Rannåsen. Anders said that the cottage is inherited by him.

 The parish denied that, on the ground of that the husband of Elin, who earlier had been a crofter at Rannåsen, had died and that the landowner Anders Isaksson at Rannebo together with his wife had given Elin their promise that she could stay at the cottage for lifetime.

 The oldest in the parish also said that the cottage isn't placed at the courtyard of Hansson's. They also said that the parish had supported the construction of the cottage.

 Anders Hansson wasn't discouraged from this arguments and said that he was going to put the cottage down. Thinking of doing so, he was seriously warned by the chairman. Anything more about this matter we can not find in the parish records.

 This cottage was deserted in 1890. The last crofter Anders Andersson (?) possessed a contract of sale, in which he could by the cottage together with a piece of land from Rannåsen and southwards to the lake Södra Trollsjön (South Trollake). But the landowner regreted in the last moment and invited the crofter to a "celebration". When the crofter was enough in a mood (eg. drunk) he was tricked to sign a paper were the former contract was declared invalid. When the crofter understood that he was deceived he left Rannåsen.