|
Torpet
fanns beläget på en udde till den förhållandevis stora
Hällesjön, öster om Granstorps by. Udden och torpet fanns vid
västra sidan om sjön.
De
första som dokumenterats bo på
platsen var Jöns Andersson och hans hustru Ingrid, cirka 1780.
Han kallades också för "murarelössen" och
dog 1812.
Därefter fanns flera familjer
vid torpet fram till 1842, då det
fick rang och värdighet som soldattorp nr 124.
Granstorps soldattorp låg först uppe i byn, men efter
lantmäteriförrättning flyttades det till Hagen.
Knekten hade vanligtvis två
kor och några får och skaffade sig extraförtjänster genom
dagsverken på gårdarna.
Den förste soldaten, som
kom 1842, hette Jonas (Andersson) Grann. Han hade blivit soldat
1826 och var vid flytten från Granstorps by till Hagen 38 år
gammal och fortsatte att vara soldat till 1856 då han fick
avsked med vitsorden "tjänt väl".
Näste var knekten Johan
Berglund, som efter en tid köpte ett ställe i Kärringabacka och
uppenbarligen fortsatte sin soldattjänst därifrån. Fenomenet var
inte ovanligt vid slutet av 1800-talet, då det militära
indelningssystemet urholkades på olika sätt.
Efter Berglund var det en som
hette Heijel som blev arrendator av Hagen. Han var en skicklig liesmed och hade sin smedja i sydvästra hörnet av den stora
ängen (åkern) ned mot sjön. Där syns nu blott en hög med stenar.
Vid en
soldattorpsinventering 1867 noterades att det utarranderade
soldattorpet nr 124, Granstorp, hade 1,5 hektar åker och 5,7
hektar ängsmarker. Torpet uppskattades kunna ge vinterfoder till
2 kor och 5 får eller getter.
Omkring
1870-71 flyttade snickaren
Anders
Magnus Andersson (2) hit med sin familj. Juldagsmorgonen
1884 brann bostaden ner. Det sägs att snickaren hade
glömt ett brinnande ljus på loftet, där han hade sin verkstad, när man
begav sig iväg till kyrkan för julottan.
*1
Huset
återuppbyggdes och under tiden bodde familjen i Granstorp. Anders Magnus
Andersson och Johanna flyttade senare
till torpet Bäckarydet.
Den siste
som bodde på platsen var soldaten Johan Oskar Stark
(1864-1916) och hans hustru
Amanda Emanuelsdotter (1865-).
Stark blev soldat i roten på våren 1886. Paret
drev också en
liten affär där de tillhandahöll diverse hushållsvaror till byns
bönder eller andra. Varorna skaffade de
sig i Åsafors eller Skillingaryd, som de bar till Hagen.
Hans tjänst som
indeltsoldat varade till 1903; Indelningsverket upphörde 1901,
men det var en övergångstid på två år därefter och det finns
uppgift om att Stark fortsatte tjäna regementet som korpral
ytterligare ett antal år.
1904 köpte
Johan Kristoffersson soldattorpet av
delägande åboar för 600 kronor.
Det
var en något säregen affärskedja. Kristoffersson sålde fastigheten
nästan omedelbart till J A Blanche i Skillingaryd, som sålde vidare till
ett träbolag i Jönköping. Detta sålde skogen för avverkning och
bostadshuset revs och flyttades till Berghem. Därefter sålde
bolaget fastigheten tillbaka till Johan Kristoffersson.
Soldaten Stark, med hustrun Amanda,
bodde kvar tills torpstugan sålts till Berghem, men flyttade därefter
till Dalabäcken, Bråten, i Stengårdshult.
Idag finns en ruin kvar efter torparstugan samt ängar,
gläntor, en stenmur och en delvis raserad jordkällare som vittnar om
torpartiden. Ett femtiotal meter från ruinen finns ett fritidshus.
Bakom det nuvarande utedasset i
kanten vid den mindre ängen mot sjön ligger stenarna kvar efter en
lintork. Torparen eldade så att stenarna blev varma, släckte elden och
lade ett galler ovanpå och där torkade spånadslinet inför bråkningen.
Resterna efter den sista ladugården
syns närmare skogen vid ett mycket gammalt oxelträd. Mellan ladugården
och boningshuset låg plantbänken, vilken nu endast kan uppfattas som en
stenig upphöjning. Där lade man upp kraftigt med gödsel och satte
kålplantor och annat som skulle drivas för att komma i växt tidigt.
Så sent som 1966 hade George
Kristoffersson (son till Johan K) ungdjur gående på bete vid Hagen.
Stugan som är byggd ett tiotal
meter sydöst om den markerade torpruinen ägs av familj som har det som
fritidshus.
Fotnoter:
*1.
Enligt en historik av George Kristoffersson hade familjen varit på
julottan i Valdshults kyrka. Åsenhöga hembygdsbok (1980) säger också att
årtalet för branden var 1899. Detta är en felaktigt enligt kyrkböckerna..
|
|
live at the place, 1780. He was called
"murarejössen" (The bricklayer) and he died in 1812.
After that there were several
families at the cottage
from this period until 1842 when the place was turned into a soldiers
cottage, no 124.
The soldiers cottage
in Granstorp was from the beginning situated at the hamlet, but was moved after
a surveying to Hagen.
The soldier usualy had two cows and some
sheeps and got an extra income from daywork at the farms.
The first soldier at the cottage, who
arrived 1842, was Jonas (Andersson) Grann. He had become a soldier in 1926 and
at the time when moved from the hamlet to Hagen he was in the age of 38. He was
a soldier until 1856 when he resigned with the mark "good serving".
Next was the soldier Johan Berglund, who later bought a
place to live in Kärringabacka, and aparently continued serving the army from
there. The pnenomena wasn´t rare in that time when this military system decresed
in some ways.
After Berglund it was a leaseholder named
Heijel. He was a skilled scythe maker. His smithy was in the southwestern corner
of the big meadow (field) down to the lake. There´s just pile of stones left of
it.
At a soldiers cottage
taxation in 1867 is written down that the leased out cottage nr 124, Granstorp,
were having 3,7 acres of arable land and 14 acres of meadows. The cottage was
estimated to support 2 cows and 5 sheaps or goats with food for the winter.
Around
1870-71 the carpenter and builder
Anders
Magnus Andersson (2) came here with his family and lived at the
cottage.
On Christmas Day, 1884 their home was destryed by fire. The story is that the carpenter
had left a burning candle in the attic where he had his shop when
they went to church services on
Christmas day.
*1
The house was rebuilt and
during the time the family was living in Granstorp. Anders Magnus
Andersson and Johanna later moved to
the cottage Bäckarydet.
The last living
there was the soldier Johan Oskar Stark
(1864-1916) and his wife Amanda Emanuelsdotter
(1865-). Stark was chosen soldier in the file at
springtime 1886. The couple also had a small store were they sold various household articles
to the farmers in Granstorp hamlet or to others.
The articles they bought in Åsafors or in Skillingaryd and they carried
them on their sholders to Hagen.
His service as a soldier lasted to
1903; the military organisation with soldiers supported in the parishes
was closed in 1901, but there was a transition period of two years.
There are facts about that Stark continued serving the military in a
couple of years after that.
In 1904
the cottage
was bought from the partners who owned it by Johan Kristoffersson,
for a price of 600 kronor.
It was a rather odd chain of
transaktions. Kristoffersson sold the property emediately to J A Blanche
in Skillingaryd, who sold it further to a timbercompany in town
Jönköping. The company sold the forest for cutting and the house, which
was put down and moved to Berghem. After that the company sold it back
to Johan Kristoffersson.
Today there are
the ruins
from the cottage house, grassfields, a stone wall and an earth cellar
laid in ruins ... what is left from the crofter days. Aprox 50 meters
from the cottage ruins there is a holiday cottage that was built later.
Behind the outhouse at the edge of
the smaller meadow towards the lake there are the remaining stones of a
flax drier. The crofter used fire to heat the stones, extinguished the
fire and put a grating above and dried the flax before the process of
braking it.
Whats left of the the barn is
closer to the forest, beside a very old swedish whitebeam. Between the
barn and the house was the plant bed, nowdays only visible as a stony
bump on the ground. Strong manure was used there, before planting
cabbage and other plants which was driven up to grow ripe as early as
possible.
As late as 1966 George
Kristoffersson (son of Johan K) had young animals going for graze at
Hagen.
The cabin built around 10-20 meters
southeast of the ruins of the cottage is owned by a family who uses it
as a summer house.
Footnotes:
*1.
Acording to a chronicle by George Kristoffersson the family had attended
the services at the parish church in Valdshult. The homestead
organisation in their book (1980) claims that the fire was in 1899.
Thats wrong according to the parish records.
|
