Sonny Thursie:

"En människas liv spillt

på ett koreanskt slagfält"

            "A life blood let

 on a Korean battle field"

På väg mot Kumchon

Detaljerna kring hans dödsfall är inte kända, endast att hans enhet deltog i "Operation Commando" mellan 3 - 15 oktober 1951.

 Operationen räknade stora förluster bland amerikanarna i Åttonde Kavalleriregimentet under dess sista vecka: 73 dödade och 251 sårade.

 Operation Commando var den sista striden under krigets fas av förflyttningar och större trupprörelser, innan det övergick till försvarsställning i skyttegravar och patrullering. Operationens syfte var officiellt att hindra de kommunistiska styrkorna från norr att angripa FN:s försörjningslinjer i närheten av Seoul.

 I oktober, när operationen inleddes, fick Första Kavalleridivisionen i uppgift att försöka rubba fienden från strategiska positioner nordost om ett område som sträcker sig mellan Imjinfloden och staden Chorwon.

Den 9 oktober, dagen då "Sonny" stupade, hade Första Kavalleridivisionen fått order att erövra staden Kumchon i Nordkorea, som också föll 14 oktober.

 Under operationen blev regementets första division hårt decimerad och förflyttades efteråt till Japan för att byggas upp på nytt.

On the move to Kumch´on

It´s not known details about his death, only that his unit was participating in "Operation Commando" between October 3-15 1951. 

 The operation counted casualties among the americans in the 8th Cavalry during its week: 73 killed and 251 wounded.

 Operaton Commando was the last action in the war of manoeuvre, before the war was going in to its static phase, with it fixed defenses, trench lines and patrols etc. It was officially aimed to prevent the communist forces from north to interdict the UN supply lines near Seoul.

 In October, when the operation started, the 1st Cavalry Division began a drive to dislodge the enemy from advantageous positions northeast of the area from the Imjin River to the city of Ch'orwon.

 On 9 October, the day "Sonny" was killed, the 1st Cavalry Division was ordered to take the town Kumch'on in North Korea, which fell on 14 October.

 During the operation the 1st Cavalry Division was badly mauled and afterwards withdrawn to Japan for refitting.

Fakta om Koreakriget

Koreakriget var ett konventionellt krig mellan Sydkorea (stöttad av FN) och Nordkorea (med stöd av kommunistiska Kina).

 Det varade från 25 juni 1950 till undertecknandet av ett vapenstillestånd 27 juli 1953 - som fortfarande formellt råder.

 Omkring 480 000 amerikaner kämpade i kriget. Flera andra medlemsländer i FN deltog, i huvudsak Storbritannen, Kanada och Australienl. Till och med Sverige bidrog, genom att sätta upp fältsjukhus och bemanna dem med svensk personal.

Facts about the war

The Korean war was a conventional war between South Korea (supported by the United Nations) and North Korea (supported by the People´s Republic of China).

 It lasted from 25th of June 1950 to 27th of July 1953, when an armistice was signed - and formally still running to this day.

 There were around 480 000 americans who fought in the war. Several other countries of the UN participated, mainly Great Britain, Canada and Australia. Even Sweden contributed by putting up military hospitals with swedish staff.

Första offret från Idaho Falls

Eftersom Sonny var det första dödsoffret i Koreakriget från Idaho Falls, blev hans öde rapporterat i den lokala tidningen, The Post-Register. Första artikeln publicerades 24 oktober:

 Det första "dödad i strid"- telegrammet rörande en soldat från Idaho Falls i Koreakriget anlände i onsdags.

 Mr och Mrs Fred Thursie, 378 Tenth street, meddelades att deras son, menige Richard Fredrick Thursie, 20, hade dödats i strid i Korea.

 Tidigare rapporter har berättat om tre personer saknade i strid och ett antal sårade.

 Tidigare räknade som saknade är serganten Leonard K Chinn, gift med Mrs Irene Chinn, 691 East Forteenth street, kapten David J Pethel, son till John Pethel, 420 Cedar street och löjtnant Ray Jardine, numera bosatt i Rigby men uppvuxen i Idaho Falls.

 Den unga mannen värvades 6 mars 1950 och tränades till reserv  med 115:e ingenjörstruppen från Snake Rivers övre dalgång vid Fort Belvoir i Virginia. Han hade nyligen överförts till Åttonde Kavalleriregementet placerad vid fronten. Det kortfattade telegrammet medelade bara helt kort att ynglingen dödades i strid i Korea den 9:e oktober.

 Han tog studenten vid Idaho Falls high school för två år sedan och arbetade ihop med sin far i byggbranschen innan han gick in i armén. Han var medlem i snickarnas fackförening Nr 609.

 Han föddes i Idaho Falls 21 juli 1931 och har bott här hela sitt liv. Hans närmaste är tre systrar, Delores Margaret, student vid University of Idaho i Moscow och Carol Marie och Eleine i familjens hem och morfadern C A Abelson, New Sweden, och farfadern John Anderson i Sverige.

Artikeln följdes nästa dag av en längre, mer känslomässig och personlig ledartext:

Richard Thursie - en symbol för Amerika

Trots förvirringen i Korea

(The Post-Register, Idaho Falls, Thursday October 25, 1951)

Richard Thursie var en trevlig kille… alla som kände honom sa så!

 Det var inget ovanligt med honom... inget annorlunda än vad gäller din eller min son. Han var född här, hade tagit sig genom den offentliga skolgången och skaffat sig många vänner... och såg fram mot en karriär inom byggnadsbranschen som sin fars medarbetare.

 Men ödet i form av konflikten i Korea ville annorlunda med hans planer för framtiden, precis som för tusentals andra pojkar i hans ålder. Han rekryterades så sent som 6 mars förra året... och gav sig i väg för att tjäna sitt lands armé. Likt många andra föräldrar var Rickards mor och far stolta, men deras tårar skymtade genom stoltheten när de vinkade av honom för hans tjänstgöring i armén. Men Richard... som många andra unga... tog det hela med fattning. Han hade bra amerikanskt blod i sina ådror. Han hade fått den moraliska träningen från hem, skola och kyrka. Han var av det virke som gör vårt nation stark.

 Sen följde en tid av utbildning... träning för strid, med 116:e ingenjörstruppen från Snake Rivers övre dalgång. Richard formades till en god soldat, färdades över Stilla havet och blev slutligen överförd till Åttonde Kavalleriregementet, utrustad för frontlinjen. Nu var han i Korea... i stridsvimlet.

 Solen steg som vanligt den 9 oktober på morgonen... en dålig dag för Richards vidkommande... och innan den sjönk i väster samma kväll hade Richard stupat för fiendens kulor.

 I tisdags fick hans föräldrar ett kortfattat telegram från försvarsministeriet... Richard Thursie har stupat i strid 9 oktober.

Idag saluterar vi som bor i Idaho Falls Richards mod. Han blev det första krigsoffret i Korea från Idaho Falls. Vi är stolta över honom, tacksamma för det offer han bidragit med. Tre andra pojkar är saknade i strid. Deras öde vet vi inget om.

 Richard Thursies död utgör en symbol för oss i Idaho Falls, för det blod som unga amerikaner utgjutit på de koreanska slagfälten. Den är också en sorglig påminnelse om att detta, vilket Washington kallar ett "polisärt ingripande", är en kostbar historia.

 Kalla det gärna ett polisingripande, men det har räknat in 88 012 offer av olika slag fram till 5 oktober i år... 15 000 döda, 10 000 saknade, troligtvis väldigt många dödade och 62 000 sårade. Det är måhända inget fullskaligt krig, men det inkasserar ändå amerikanska liv av ett krigs proportioner.

Ibland läser vi om striderna i Korea i en kolumn på tidningssidorna och om den tvivelaktiga politiken från våra styrande i en annan. Och vi kan inte hjälpa att vi blir förvirrade och känner oss ställda inför ett mysterium. Det idiotiska gnabbet mellan parter som försöker åstadkomma en vapenvila, de gapande åsiktsskillnaderna mellan general MacArthur - samt dennes beteende - och adminstrationens talesman, misslyckandet att åstadkomma full kraft mot fienden vilket orsakar stora förluster i amerikanska liv... allt detta lämnar oss förvirrade. Vem har rätt? Vad är riktigt?

 Svaret ger sig naturligtvis så småningom, men under tiden hoppas vi att Richard Thursie... den hyggliga killen som vi kände i Idaho Falls, och andra likt honom... inte har dött förgäves.

Battery C, artillery position in the Chorwon area, picture taken October 9th 1951, during the Operation Commando.

C-batteri vid en artilleripostering i Chorwonområdet, bilden tagen 9 oktober 1951 under Operation Commando

(Photo: Signal Corps)

The first victim from Idaho Falls

As Sonny was the first Idaho Falls victim of the war, his fate was reported in the local paper, The Post-Register. The first article was published October 24:

The first "killed in action" telegram was received Wednesday of an Idaho Falls soldier in Korea.

 Mr. and Mrs. Fred Thursie, 378 Tenth street, were notified that their son, Pvt. Richard Fredrick Thursie, 20, was killed in action in Korea.

 Previous reports have been received of three missing in action and a number wounded.

 Listed previously as missing were Sgt. First Class Leonard K Chinn, husband of Mrs. Irene Chinn, 691 East Fourteenth street; Cpt. David J Pethel, son of John Pethel, 420 Cedar Street and First Lt. Ray Jardine, now of Rigby, but formerly of Idaho Falls.

 The youth enlisted March 6, 1950, and trained as a replacement with the 115^th combat engineers of the Upper Snake River Valley at Ft. Belvoir, Va. He was recently transferred to the Eight cavalry regiment in front line combat. The terse telegram simply alated the youth was killed in action in Korea last October 9.

 A graduate of Idaho Falls high school two years ago, the youth worked with his father in the building business before leaving for the army. He was a member of Carpenters local No. 609.

 He was born in Idaho Falls July 21, 1931, and has lived here all of his life. He is survived by three sisters, Delores Margaret, now attending University of Idaho at Moscow; and Carol Marie and Elaine, at the family home and grandfathers, C. A. Abelson, New Sweden; and John Anderson, at Sweden.

This article was followed the next day by a longer, emotional, more personal unsigned leader-column:

Richard Thursie Symbol of America

Despite Bewilderment of Korea

(The Post-Register, Idaho Falls, Thursday October 25, 1951)

Richard Thursie was a nice kid… everyone who knew him, said that!

 There was nothing unusual about him… no different than your boy or mine. He was born here, was graduated from the public school system, made many friends… and looked forward to a career in the construction business as an associate of his father.

  But fate in the form of the Korean conflict changed his plans just as it has the the plans of thousands of other boys his age. He was drafted only last March 6… and went off to serve in the armed forces of his country. Like other parents Richard´s father and mother were proud, but their tears showed through their pride as the sent him off to serve in the army. But Richard… like most other American kids… took it all in stride. He had good American blood in his veins. He had the moral training that comes from good home, school and church training. He had the stuff that makes our nation strong.

Then came a period of training… training for combat with the 116^th combat engineers of the Upper Snake River Valley. Richard rounded into a good soldier, crossed the Pacific, and was finally transferred into the Eight cavalry… a front line outfit. Now he was in Korea… in the thick of the fighting.

 The sun rose as usual on October 9… a bad day for Richard´s outfit… and before it set that night Richard hade gone down under enemy fire.

 Tuesday his parents received a terse telegram from the Defense department… Richard Thursie had been killed in action on October 9.

 Today we of Idaho Falls salute the courage of Richard Thursie. He becomes the first Idaho Falls casualty in the Korean fighting. We are proud of him, grateful for the sacrifice he made. Three other boys from here have been reported missing in action. What their fate no one can tell.

 Richard Thursie´s death is a symbol to us in Idaho Falls of the life blood of young Americans that is being let on the Korean battlefields. Too it is a heartbreaking reminder that this thing, which Washington terms a “police action” is a costly thing. Call it a “police action” if you will but it had claimed 88 012 casualties up to October 5… 15 thousand dead, 10 thousand missing, and many perhaps dead, and 62 thousand wounded. It may not be a full scale war, but it certainly is taking a war size toll in American lives just the same.

 Sometimes as we read of the Korean battles in one column: and of the questionable policy of our government in another we can´t help but be mystified, and bewildered. The silly bickering between the groups attempting to affect a cease fire, the widely divergent opinions or procedure of General MacArthur and the administration spokesmen, the failure to turn our full power on an enemy that is exacting heave losses of American lives… all these things leave us befuddled. Who is right? What is right?

 The answer, of course, will come with time. But in the interim we hope that Richard Thursie… the nice kid we knew around Idaho Falls, and others like him… will not have died in vain.

 Fotnoter:

*1: En notering i journalen: "På 193 kilometers avstånd i rak linje öster om Seol i centrala Korea, norr om 38:e breddgraden" (längs 38:e breddgraden hade gränsen mellan Nord- och Sydkorea dragits 1948).

*2: Trots att namnet "kavalleri..." och att soldaterna kallades "troppers" (ryttare) fungerade divisionen och var utrustad som en normal infanteridivision.

Footnotes:

*1: A note in the register: "120 mile long line E of Seoul, Central Korea, N of 38th E" (At the 38th E the border between states of North and South Korea was drawn 1948).

*2: Despite its "cavalry" designation and calling its men "troppers" instead of soldiers the division was equipped as any other normaly infantry division.